Henrik Enkel

– Vindsurfing? Vad är det? sade fröken jag talade med. (på engelska naturligtvis)

– Vänta jag tror jag vet, sa hennes kollega, är det inte när man har en båt och en fallskärm.

Jag gav dem en blick. Försökte för en sekund att förklara, gav upp, nickade, log och sa: Inte riktigt, men ungefär. De insåg att de var ute och cyklade, och jag visste att jag hade tagit rätt beslut att skicka hem bräda och segel från Perth.

Så vad gör man då? Man kan alltid lära sig vågsurfa. Så det var exakt det jag gjorde första dagen.

Uppvärming på mellanstoppet.

Michael skäller ut vågen. Den var uppenbarligen inte kraftfull nog.

Under helgen var det en internationell surf-tävling i Bondi, och något så spektakulärt var 20 år sedan i Bondi.

Lite kyligt var det faktiskt.

Nedan är en av mina favorit-bildserier.

Sen då? Jag tog och kikade runt lite i byn. Tog färjan till en annan stadsdel, lite som Stockholm.

Utsikt från takterassen.

Tamaram beach.

Bondi Beach.

Chinatown.

Från färjan, strax efter solnedgången. Häftigt.

En liten vik i Manly.

Inte Photoshop. Jag är där på riktigt.

Flygplans-skriverier.

Det berömda operahuset! Höganäs kakel i noga utvald färg.

Och mycket, mycket mer. Nu vet ni ungefär.

Efter Gnaraloo åkte jag längs kusten ner mot Margaret river, väl i Margaret bestämde jag mig för att åka längre söderut, där var nämligen vinden, inte i Margaret's. Här är sammanfattningen i bilder:

Med min spräckta vindruta for jag söder ut.

Hittade ett träd.

Några hajar i akvarium. Har inte sett några i oceanen.

Rockingham.

Mandurah.

Söder om Mandurah. Helt nybyggt villaområde.

Så här kan man bo i Margaret river.

Vy från Windy Harbour över Salmon beach.

Salmon beach

Salmon beach. Vindsurfade där, massivt "beach break", har aldrig blivit så spolad som här. Tog mig en kvart komma ut ibland, eftersom vinden var snett frånland, vilket innebär att vinden var väldigt byig och svag vid land.

Salmon beach.

En helt vanlig hundratio-väg. Vägren? Nej.

Tillbaka till vackra Mandalay.

Mandalay.

Mandalay.

Höga träd i närheten av Denmark och Walpole.

Strand i närheten av Denmark.

Vägen till Rame head. Bara för fyrhjulsdrivet, vågade inte, 2 km lång. Bra vindsurfing där sägs det.

Green pool.

Elephant rocks.

Lights beach.

Lights beach.

Ingen ovanlig syn.

Så här kan man äta.

Strand öster om Albany.

Tillbaka till vackra Mandalay.

Åkte 700 km. Vågseglade. Åkte tillbaka de 700 kilometrarna. Om sanningen ska fram så var det utan tvekan värt det.

Jag har haft bättre saker för mig än att uppdatera bloggen, och de tillfällena jag har haft lite tid över har uppkopplingen varit bristfällig. Nu kommer dock sakta men säkert en återhämtning. När bloggen blir realtid igen får framtiden utvisa. Men det spelar ju ingen roll för er om jag berättar om vad som hände för två-tre veckor sedan.

Så här såg det i alla fall ut:

En bra väg, och jag menar det. Nästan två timmars körning på grus, sten och sand. Och här vågade jag släpa ratten med ena handen. För det tar så lång tid när man kör 70–80 km/h.

Djur. Att de skulle se så löjligt ut när en känguru hoppar trodde jag inte, jag var tvungen att skratta.

Och så här kan man bo.

Och så vågorna förstås. Se så snällt de rullar in.

Tro det eller ej, men det är ett självporträtt.

Foto: Troligtivs Dan från England. Jag på vågen, en liten.

En skärmdump från en video. Dan är på vågen, och jag är uppe i vänstra hörnet. Så jag var där, och seglade lika fantastiska vågor.

Tyvärr var det ingen som ville ta bilder när det var som bäst. Men jag är glad att det finns något.

Nu är jag i Carnavon. Lämnar alldeles strax för färd mot Gnaraloo. Där finns förhoppningsvis en frys och en saltvattendusch. Och Australiens bästa vågseglingställe. Åker dit. Tar med mig mat och vatten för att överleva uppemot en vecka. Sen får vi se om jag kan slita mig där ifrån. Närmsta affär är ju bara två timmar bort.

Troligtvis finns det heller inte så mycket radiokontakt. Så telefon och internet får vänta. Men på något vis ska det väl gå att kalla på "the flying doctor" om något allvarligt skulle hända. Men det ska jag försöka undvika.

Det ligger i all fall på koordinaterna: Gnaraloo Station @-23.821757,113.525929. För det finns inte utsatt på kartan.

Har övat slag hela eftermiddagen och är nu helt färdig. Slagfärdig. Och det kan vara den mest krystade rubriken hittills. Men rubrikerna är det roligaste med hela bloggen, som vissa av er troligtvis noterat. Ibland är de helt enkelt slagfärdiga.

Och jag gjorde ett elegant slag. Tack, som det heter på engelska.

Hyrbil. En gammal. Kostar ändå evigt med pengar. Men en bil är ett måste, och att köpa en bil rimmar inte med min mästerliga plan.

Är nu tillbaka i Coronation, efter en natt i Lancelin. Och har ännu inte fått prova brädan. Prognosen lovade vind i Coronation igår, men icke. Moln. Men idag är det sol, så förhoppningsvis dröjer det inte länge förrän brisen sätter in.

Och just det Jag har kört inte mindre än 548,5 km med min tre-liters V6:a placerad i en Toyota Camry, med extrautrustning så som både spräckt vindruta och häftat tak Av hela den sträckan har jag endast kört 200 meter på höger sida av vägen och endast satt igång vindrutetorkarna i en korsning en gång.

I Lancelin lämnade jag också min gamla trasiga bräda. Den hade åkt på tippen, och jag var sugen på att spara en liten bit. De sa att det var möjligt att den fanns kvar, så jag åkte dit. Intressant!

Vänner, släktingar och beundrare. Jag har en plan:

På måndag hyr jag en bil för fyra veckor, prutade en halvtimme hos Asiaten. Slänger in allt jag äger i den rymliga herrgårdsvagnen. Åker till Lancelin och hoppas på att få testa nya brädan. Tvättar och sover. Åker till Geraldton och surfar järnet, övar framåtloop, slag och kanske helikopterslag. När vinden eller jag tröttnar efter cirka en vecka drar jag mig sakta söderut. Kanske hela vägen till Esperance och Kalagorie. Letar mig fram längs kusten till Margaret och landar där före den första Mars. Där stannar jag tillsammans med Cuno från Holland. Kanske en vecka, kanske två. Kanske mer om jag verkligen gillar det. Gissar dock att två veckor är nog.

Färdig i Margaret innebär att jag är färdig på västkusten. Då lyckas jag skeppa hem vindsurfingutrusningen och tar ett flyg till Melbourne eller Sydney. Letar mig också till Brisbane inom två veckor. Sedan åker jag hem och firar påsk. Såvida jag inte gillar det mer än jag trodde. Om så är fallet stannar jag och skaffar ett jobb. I någon av städerna. Kanske gör mig bekväm inför framtida studier där?

Om jag kommer hem återhämtar jag mig mentalt och ekonomiskt i några veckor samtidigt som jag planerar min Europa-turné. Möbelmässan i Milano, 14–19 april. Besöker sedan vänner i Tyskland, Holland, Liechtenstein, Italien, kanske UK och Schweiz.

Samtidigt funderar jag om och var jag ska fortsätta mina studier och hur jag ska kunna klämma in några veckors vindsurfande på Teneriffa.

My master plan. Men allt kan ju naturligtvis ändras. Nya Zeeland och Bangkok? Slut på pengar?

Men fyra veckor framåt känns hyfsat tydliga. Jag är imponerad.

Istället för att åka drygt 70 mil för att gå på en två dagars vindsurfing-båt-tripp till Arboholos öarna så fick jag en chans. En chans att åka till Malaysia med gott sällskap. Jag skrattade åt tanken. Inte kan väl jag.

Två dagar senare hade jag fixat förvaring till mina prylar, satt på ett flyg till Kuala Lumpur och skrattade återigen åt min situation och mitt beslut. Galet men sant.

Resebyrån som hjälpt oss med boende på Langkawi bokade hotell vid fel flygplats. Så alternativet var att åka en timme, sova tre och åka tillbaka en; eller sova fem timmar på flygplatsen. Golvet var hårt och AC:n var allt för stark. Usch.

På Langakawi njöt vi av miljön, prisnivån och bemötandet. Såg apor och åkte på båttripp. Semester från semestern.

Min bräda innehöll troligtvis några pikoliter vatten, som med stor sannolikhet började koka den varma dagen brädan låg i solen i Coronation. Den svulnade upp, och jag var frustrerad och besviken på mig själv att jag glömt skruva ur luftnings-skruven. Pratade med diverse förståsigpåare, skulle bli ytterliggare en kostsam och osäker lagning. Nej, tack sa jag och tog brädan för en seglingstur.

Det gick bra – kändes bara lite mjukare än förut – ända tills jag skulle bära upp den på land. Jag orkade nästan inte lyfta den! 10 liter vatten och helt full av sprickor på undersidan. Tusan sa jag och skrattade medan vattnet strilade ut.

Så det var bara att acceptera nederlaget och jaga ny bräda. Testade en Mistral ( Wave red dot 76 liter 2008, för er som är intresserade) med en stor lagning efter en knäck på mitten. Fantastisk bräda, men jag fick en dålig känsla för skicket på den. Och hade en annan på gång i Margaret River.

Väl i Margaret River provade jag, köpte och lämnande tillbaka brädan jag hade första tjing på. Upptäckte en otrevlig spricka dagen efter.

Var hemma hos Peter Volwater och kikade på hans gamla brädor. Han är en holländsk professionell vindsurfare med hus i MR. Men inget riktigt napp, han ville inte riktigt sälja sina gamla favoriter som inte längre var värda något i pengar. Förståeligt. Kikade senare på en nästan ny Starboard, men ingen vind att testa och bra men högt pris.

Hittade en hemresande kille från Belgien som ville sälja en Quattro i fint skick. För att göra en lång historia kort köpte jag den utan att testa, bara titta. Och har i skrivande stund ännu inte fått chansen att ta den för en provtur. Hoppas, hoppas. Inga lagningar.

Vi gjorde ett stop i Denmark, gick runt i byn, spelade biljard och åt middag. Trevligt.

Sedan var det dags att planera framtiden. Vinden var på gång. Margaret River eller Lancelin. Det var frågan. Vi hamnade till slut i Lancelin. Lång körning och tråkig segling. Lancelin räcker för mig nu tänkte jag. Men det var fantastiskt att möta mina gamla "buddies"; SuperDan och Prince Harry framör allt. (Dan och Chris). Trevligt att träffa Rica och Angry också (Arga tysken Freddy).

Sen kom vinden och vi till Margaret River, möte upp Cuno igen och vi smed lite planer för att stanna där i Mars. Kan bli väldigt trevligt, men ingen bestämt ännu.

Från MR är den inte långt till Augusta, så vi tog en sväng genom skogarna för lite plattvattensegling.

Fyren i Augusta. Det som kanske är nämnvärt är att de gör väldigt stor grej av det, men för oss nord-europeer är det inte så speciellt. En fyr. Språket förklarar också en del, fyr på Svenska, och något med eld i övriga europeiska språk. Men engelska, lighthouse, dvs. ordet kom till efter att man slutade med eld i tornen. Inga gamla anor och traditioner med andra ord.

I Coronation blir det outhärdligt varmt och flugit utan vind. Och prognosen lovade ingen vind. Så vi packade ihop och drog söderut, där det är svalare. Hela västkusten saknade vind, så vi klarade att hålla oss ifrån kusten och var vanliga turister istället.

Skogsbrand.

Strand i väntan på branden. Trevlig! Vattnet var uppfriskande och klipporna, kändes lite mer som "hemma" i Göteborg.

Stranden vid nya campinplatsen, och eftersom jag skriver detta två veckor efter att kan jag inte minnas vad den hette.

Frank, på samma strand. Jag gillar bilden.

Vi närmar oss "The valley of the giants".

Kunde inte fånga så mycket höga träd med min kamera, men här är ett smakprov. Och en hög holländska vindsurfare. Och en canadensare.

En strand, med bra vindsurfing i en annan vindrikning, och lite mer vind. Kallas Mandalay beach efter en norsk bark som strandade där en gång i tiden. Och stranden är, i engelska ordlag massive, gotländska oskaplig och svenska något i stil med häpnadsväckande. Bilderna talar nog inte för det, men från utkiket, rakt under Vincents hand ser ni en liten spets av vatten, den nedersta bilden är från den "lilla" spetsen.