Henrik Enkel

I Coronation finns en torrtoa och ett avlopp för medförd dusch. Och så finns där trevliga vågor. Mest för att hoppa, lite för att rida och lite för att snurra.

 

Frank, en holländare som gillar "big air" gjorde det man inte ska göra när man landar ett hopp från 4 meters höjd. Landa platt. Jag gjorde inte några plattlandingar, men några rejäla hopp. För rejält är det när man har tid att börja räkna en, två, tre … innan man landar.

 

Igår var en riktig kalasdag. Bästa vindsurfingdagen hittils i mitt liv. Jag kunde inte sluta. Idag är det inte så mycket vind. Men varmt. Nästa så man klagar, men man överlever i skuggan.

Hittade en hög holländska vindsurfare. Klämde in mig i en campingbil någonstans mellan fyra brädor och tio segel. Sen landade vi i Geraldton. Jag satte upp mitt tremannatält jag köpt för en låda öl.

 

Chansen att lämna Lancelin med människor med ungefär samma syn på tillvaron kunde alltså inte missas.

På Lodgen finns en pizza ugn. Vi tände den, samlades ett tjugotal och hade fantastiskt trevligt. Och bakade och åt goda och frasiga pizzor. Fantastiskt. Men det bästa av allt var att känna lukten av riktig eld. När det ska grillas här annars tänds gaslågan under den rostfria plåten och så steks det. Och de kallar det BBQ.

En klassisk vindsurfingtävling. Vågsegling, långdistans och slalom. Med ett stort kalas. Mycket roligt.

 

Vågseglingtävlingen ovan. Svårt att se eftersom de håller till på revet en bit ut. Nedan är långdistanstvälingen, från Ledge Point till Lancelin, cirka 11 km medvindsegling.  27 minuter.

Mike, Dan och Chris i väntan på starten i Ledge Point.

En kaotisk start med drygt 200 vindsurfingekipage startande samtidigt. De startar på land och springer ut i vattnet med sina brädor och segel och bokstavligen flyger iväg.

Målgång i Lancelin.

Våtdräkten jag släpade med mig var inte i toppskick, detta för att slippa släpa hem den igen. Och det behöver jag inte. Den gjorde en enastående insats och höll hela året ut, sen fick det vara nog.

 

Kapade den på mitten, för att i ett desperat försök kunna använda den som lite extra värme och skydd för solen. Det fungerade. Lite. Mest för solen.

Nyår firas nog nästan mer än jul här. Fast det blev inte så stor baluns ändå. Alla var väldigt trötta, själv hade jag varit ute på vattnet i 4 timmar. Och det är, tror det eller ej, något man blir trött av. Jag tror man kan jämföra det med fyra timmars intensiv snöskottning. I brännande sol.

 

I vilket fall hade vi av en grillkväll i skenet av "blue moon", dvs. andra fullmånen i samma månen. Och det sades att detta inte inträffat här på 28 år. Oklart om detta är sanningen, på norra halvklotet var det två år sedan. Det åts och dracks, grillade saker och jag hade skapat mängder med potatisgratäng för tillställningen. Halv tio började dock kroppen tycka att det kunde räcka, men det gick över vid elva-tiden.

 

God fortsättning på det nya året!

När vinden inte viner i träden, ja då blir det varmt. Fördelen är pool och andra som också väntar på vind. Så här kan det se ut.

 

På självaste juldagen vässade jag saxen fick av lite hår från huvudet. Skönt. Dessutom provade jag julklappen från mig själv. Solglasögon. Polariserade. Solen är evigt stark, och vid vattnet ännu starkare med massor av reflektioner. En fröjd för ögat.