Bangkok.

Klockan är läggdags. Jag åt nyss frukost. Troligtvis kommer jag få frukost igen snart. Nu ljusnar det ute.

 

På planet satt jag bredvid en thailändsk tjej som bott i Sverige ett år. Det svenska språket hanterade hon dock inte. Tjejen med tatuering i nacken verkade inte vara rädd för själva landningen, men tryckte kudden mot ansiktet när planet bromsade in. Hon lärde mig både hur jag ska säga tack på thailändska och att det är skillnad på tacket om hon som kvinna uttrycker sin tacksamhet. Det ena har jag glömt.


 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0