Gnaraloo. Så bra var det.
Åkte 700 km. Vågseglade. Åkte tillbaka de 700 kilometrarna. Om sanningen ska fram så var det utan tvekan värt det.
Jag har haft bättre saker för mig än att uppdatera bloggen, och de tillfällena jag har haft lite tid över har uppkopplingen varit bristfällig. Nu kommer dock sakta men säkert en återhämtning. När bloggen blir realtid igen får framtiden utvisa. Men det spelar ju ingen roll för er om jag berättar om vad som hände för två-tre veckor sedan.
Så här såg det i alla fall ut:
En bra väg, och jag menar det. Nästan två timmars körning på grus, sten och sand. Och här vågade jag släpa ratten med ena handen. För det tar så lång tid när man kör 70–80 km/h.
Djur. Att de skulle se så löjligt ut när en känguru hoppar trodde jag inte, jag var tvungen att skratta.
Och så här kan man bo.
Och så vågorna förstås. Se så snällt de rullar in.
Tro det eller ej, men det är ett självporträtt.
Foto: Troligtivs Dan från England. Jag på vågen, en liten.
En skärmdump från en video. Dan är på vågen, och jag är uppe i vänstra hörnet. Så jag var där, och seglade lika fantastiska vågor.
Tyvärr var det ingen som ville ta bilder när det var som bäst. Men jag är glad att det finns något.
Förut var du biten vindsurfare, nu är du inbiten vindsurfare.Vindsurfare har siktats utanför Visby i veckan burrrr.
Det var inga köer på "autoban", inte ens några fler bilar som det såg ut.
Förr var du biten vindsurfare, nu är du inbiten vindsurfare. Vindsurfare har siktats utanför Visby i veckan burrrr. Ingen trafikstockning på "autoban", men inga bilar alls vad man kan se.
Holy shit! Nästan som Rivet...
