Salt.

Fick komma ut på vattnet idag! Det var skönt, och alldeles för länge sedan. Får se om jag ska hyra eller köpa utrustning. Har inte bestämt mig ännu, precis som med allt annat. Inget bestämt, ingen tydlig plan. Fast det lutar åt att jag stannar i Lancelin över jul. Just det, salt. I vattnet. Var kommer det ifrån?
Just nu känns det rätt bra, läpparna känns bara som att man har ätit alldeles för mycket salta jordnötter. Men en kallsup av vattnet är inget jag längtar efter, smutta lite lätt räcker gott och väl.

Lancelin.

En liten håla med trevliga människor. Vind- eller kitesurfare hela bunten. Jag gillar det. Direkt träffar man likasinnade livsnjutare som tar dagen som den kommer. Underbart.

 

Trevliga människor som Chris från Skottland, Adrien från Frankrike, Frank från Holland, Mirco från Tyskland, Rika från Japan m. fl. Alla här för vinden och vågorna.

 

Sen är det ett par från Norge, men hon är från Sverige. Thorvin och Anna, kite-surfare som åker mycket skidor. Och jag tyckte det var något bekant med Anna. Så jag frågade.

– Skavlan, sa hon.

– Va! Är du den där under isen-överlevande tjejen som var med i Skavlan tillsammans med norska prinsessan osv.

– Ja.

– Okej. Kul!




Delfin.




Adrien och Frank.




Chris med sin vågsurfingbräda.


Smultron i Perth!


Cottesloe Beach.

Har varit i Scarborough, och på stranden där. Inga vind-nyttjare, bara vågsurfar och vanliga dödliga. Även fast det blåser, märkligt.

 

Tog mig till Fremantle och kikade runt lite där. I guideböckerna har förorten fått fina omdömen, antigen missade jag det eller så förstår jag inte riktigt vad det där lilla extra är. Det var fint med trevlig bebyggelse, lite av en konstnärsstad, men inte så mycket mer.

 

Hittade sedan Cottesloe Beach norr om Fremantle. Stor strand. Och vindfarkoster. Hjälpte en kille upp med kiten (draken). Det gick bra. Pratade med en trevlig australiensare (vindsurfare) som sedan skjutsade mig till en tågstation. Han tipsade om diverse bra saker. Han var i byggbranschen och hade dialekt därefter, lite svårt att hänga med ibland.

 

Medan jag väntade på att han skulle plocka ihop pratade jag med ett trevligt par från UK, han hade diverse vindsurfing-utrustning som han ville bli av med. Kanske ska jag köpa.



Ingen stress i Perth.

För att vara stad gillar jag Perth. Mycket större än jag trodde dock, det tar en evighet att ta sig ut till oceanen.

 

Det märks att man tar det lugnt i stan. Busschauffören väntar till man satt sig ner innan han kör vidare. Det viktiga är att transportera människorna, inte att köra efter ett visst tidsschema.

 

Vet inte riktigt att stadslivet är min grej dock. Vi får se.



Jakaranda (kanske heter så) har börjat blomma med sin blå blommor överallt i Perth.

Bangkok.

Klockan är läggdags. Jag åt nyss frukost. Troligtvis kommer jag få frukost igen snart. Nu ljusnar det ute.

 

På planet satt jag bredvid en thailändsk tjej som bott i Sverige ett år. Det svenska språket hanterade hon dock inte. Tjejen med tatuering i nacken verkade inte vara rädd för själva landningen, men tryckte kudden mot ansiktet när planet bromsade in. Hon lärde mig både hur jag ska säga tack på thailändska och att det är skillnad på tacket om hon som kvinna uttrycker sin tacksamhet. Det ena har jag glömt.


 



Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0